Debatt: Hjälpmedel är på väg att bli en klassfråga

I Sverige uppskattas över en miljon människor leva med funktionsnedsättningar som påverkar det dagliga livet. Tack vare snabba tekniska landvinningar kan allt fler funktionsnedsättningar kompenseras med hjälpmedel. Det främjar jämlika levnadsvillkor och delaktighet i samhället. Men nu är hjälpmedel på väg att bli en klassfråga.

Förskrivning av hjälpmedel är en hälsoekonomiskt lönsam insats som ökar människors självständighet i vardagen och delaktighet i samhället. Samtidigt minskar de samhällets kostnader för hemtjänst, personlig assistans och sjukskrivning. En jämlik hjälpmedelsförsörjning för landets medborgare borde vara något som ligger i våra beslutsfattares absoluta intresse. Dessvärre konstaterar vi 30 förbund att utvecklingen går bakåt.

Regioner och kommuner minskar sina hjälpmedelsbudgetar i tron att det leder till reella besparingar. Exempelvis inför allt fler regioner abonnemangsavgifter för hjälpmedel. Nu senast Region Stockholm, som också slopat högkostnadsskyddet för hjälpmedel. Dessutom ser vi en utveckling där allt fler hjälpmedel går över till egenansvar, inte längre är förskrivbara och därmed behöver bekostas av individen själv.

Ökade kostnader för individen slår hårt mot personer som redan tidigare är i en ekonomiskt utsatt situation. Risken finns att individuellt utprovade hjälpmedel blir för dyra och väljs bort. Konsekvensen blir att den som drabbas inte fullt ut kan vara en del av samhället – i vardagen, i skolan eller på arbetet. Det medför ökade kostnader för såväl socialförsäkringen som för hälso- och sjukvård och omsorg i både regioner och kommuner. Att personer inte kan ta sig ut, inte kan kommunicera, inte kan träna och upprätthålla eller utveckla förmågor för att de inte har råd med hjälpmedel – det är dålig funktionshinderpolitik!

Hela samhället tjänar på att alla som behöver kompensera funktionalitet får möjlighet att göra det. Att spara på hjälpmedel är kortsiktigt. Det vi sparar på ett ställe får vi betala på ett annat. Det kostar att människor inte har möjlighet att leva fullt ut i samhället. Rätt hjälpmedel ger frihet och bidrar till bättre hälsa. Fel eller inga hjälpmedel alls bidrar till absoluta motsatsen.

Det råder stora skillnader i vad användare får betala för avgifter för hjälpmedel beroende på var i landet de bor. Det föranledde att regeringens tillsatte utredningen ”På lika villkor!” redan 2015. Utredningen konstaterar att det behövs lagändringar för att säkerställa likvärdiga villkor. Vid Socialstyrelsen pågår just nu ett arbete med att för första gången sammanställa nationell statistik kring förskrivning inom olika produktområden samt avgifter för hjälpmedel. Detta är ett steg i rätt riktning och vi ser positivt på att det framöver kommer att finnas möjlighet att göra regionala jämförelser, men mer behöver göras. Regeringen, med socialminister Lena Hallengren i spetsen, behöver skyndsamt se till att de förslag som lämnades av hjälpmedelsutredningen kring avgiftsfrågan blir verklighet.

Många som har hjälpmedel lever idag på sjukersättning. Vi kan aldrig acceptera att personer som lever på existensminimum ska behöva tacka nej till hjälpmedel som en förskrivare anser att de har behov av. Regeringen behöver agera nu, inte när Socialstyrelsens statistik presenteras och påvisar det vi redan vet. Nu behövs en tydlig nationell styrning för en jämlik hjälpmedelsförsörjning. Jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhället får aldrig bli en klassfråga.

Lise Lidbäck
Förbundsordförande Neuroförbundet

Ida Kåhlin
Förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Cecilia Winberg
Förbundsordförande Fysioterapeuterna

Björn Häll-Kellerman
Förbundsordförande Unga Rörelsehindrade

Åsa Strahlemo
Förbundsordförande DHR

Maria Persdotter
Förbundsordförande RBU

Mattias Lundekvarn
Förbundsordförande HRF

Lotta Håkansson
Förbundsordförande Reumatikerförbundet

Inger Ros
Förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung

Kerstin Wiström
Förbundsordförande Svenska Logopedförbundet

Stefan Lundå
ordförande Audionomerna

Maria Montefusco
Förbundsordförande Riksförbundet Sällsynta Diagnoser

Tina Norgren
Förbundsordförande Psoriasisförbundet

Ove Puisto
Förbundsordförande STROKE-Riksförbundet

Håkan Hedman
Förbundsordförande Njurförbundet

Thomas Magnusson
Förbundsordförande Diabetesorganisationen i Sverige

Jenny Norén
Förbundsordförande Huvudvärksförbundet

Berit Robrandt Ahlberg
Förbundsordförande Afasiförbundet

Amanda Lindberg
Förbundsordförande FSDB (Förbundet Sveriges Dövblinda)

Marita Sedvallsson
Förbundsordförande Astma- och Allergiförbundet

Ann-Kristine Sandberg
Förbundsordförande Riksförbundet Attention

Margareta Haag
Ordförande Nätverket mot Cancer

Marina Carlsson
Förbundsordförande Personskadeförbundet RTP

Christina Heilborn
Förbundssekreterare, Riksförbundet FUB

Catrine Folcker
Ordförande Dyslexiförbundet

Leif Degler
förbundsordförande Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft

Susanne Dieroff Hay
förbundsordförande Bröstcancerförbundet

Peter Carstedt
grundare, MOD- Mer organdonation

Ann-Marie Högberg
förbundsordförande Anhörigas riksförbund

Håkan Thomsson
förbundsordförande Synskadades riksförbund