Debatt: Hjärtsjuka får inte livsviktig eftervård

Hjärtsjuka får inte livsviktig eftervård

Varje år drabbas 30 000 personer av hjärtinfarkt och 1,8 miljoner lever med någon hjärt-kärlsjukdom i Sverige. Det akuta omhändertagandet vid en allvarlig hjärtsjukdom fungerar bra. Det visar inte minst internationella jämförelser. Men där tar det goda exemplet slut. Eftervård och rehabilitering har inte hängt med i den fina utveckling som akutvården haft. Detta trots kunskap om värdet av goda levnadsvanor och att Socialstyrelsens sätter rökstopp och motion som högsta sekundärpreventiva åtgärder vid hjärtsjukdom. Hälso- och sjukvården har inte tagit på allvar värdet av att t ex informera om motion och anpassad fysiskt aktivitet. Detta är särskilt viktigt för gruppen hjärtpatienter, där många lämnar sjukhuset med en stark rörelserädsla.

Socialstyrelsen har nyligen presenterat förslag till nya nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. I riktlinjerna rekommenderas starkt värdet av fysisk träning inom hjärtrehabiliteringen efter hjärtsjukdom. Fysisk träning vid sådana tillstånd har ett starkt stöd i forskningen och träning är en mycket kostnadseffektiv åtgärd som kan förbättra förutsättningarna för att normalt liv för upp till 25 procent av de som haft en hjärtsjukdom. Trots denna kunskap underutnyttjas insatsen kraftigt i hela Sverige idag.

Tillgången är även ojämlikt fördelad och det syns tydliga skillnader beroende på var i landet du bor. Ofta beror det på just närheten till ett sjukhus eller center med utbyggt och anpassad träningsverksamhet. Fysioterapeuten är en profession som har specifik kunskap om hur personer som drabbas av olika hjärtsjukdomar kan förbättra sin hälsa och återgång till ett normalt liv. Inom hjärtrehabiliteringen kan fysioterapeuten ta fram ett skräddarsytt träningsprogram för var och ens särskilda behov och insatsen är mycket kostnadseffektiv då den huvudsakligen ges i grupp. Det finns idag alldeles för få specialistutbildade fysioterapeuter inom hjärtrehabiliteringen

Likafullt får inte alla patienter tillgång till en fysioterapeut. För personer med kranskärlssjukdom får endast 40 procent hjärtrehabilitering och för personer med kronisk hjärtsvikt får enbart 3 procent livsnödvändig träning. Aktuell forskning visar att dödligheten efter kranskärlsjukdom minskade med hela 26 procent efter då patienten fick adekvat rehabilitering med fysisk träning. Andra studier har visat att för hjärtsviktspatienterna minskade återinläggningarna flerdubbelt efter anpassad fysisk träning. Till detta ska naturligtvis faktorer som förbättrade blodfetter och blodtryck tilläggas likväl som ökad livskvalitet.

Vi uppmanar därför hälso- och sjukvårdens huvudmän att se över förutsättningarna för att erbjuda alla personer med hjärtsjukdom en livsnödvändig hjärtrehabilitering.

Regeringens satsning på en kommission för "En samling för jämlik hälsa" bör lyfta frågan om en förstärkt och jämlik hjärtrehabilitering för alla hjärtpatienter.

Inger Ros
ordförande
Riksförbundet HjärtLung

Stefan Jutterdal
ordförande
Fysioterapeuterna

Läs hela debattartikeln: Debatt: Hjärtsjuka får inte livsviktig eftervård