Kärlkramp beror ofta på förträngningar i hjärtats kranskärl, de blodkärl som förser hjärtat med syre. Blodflödet till hjärtat blir nedsatt. Vanliga symtom är tryck i bröstet vid ansträngning. Smärtan kan vara mycket stark och stråla ut i armar, halsen eller ryggen.
Kärlkramp beror vanligtvis på en förträngning i hjärtats kranskärl, de blodkärl som förser hjärtat med syre, vilket leder till att blodflödet till hjärtat blir nedsatt. Förträngningen orsakas av åderförfettning.
Kärlkramp kan också orsakas av en kärlspasm i kranskärlen.
Klaffsjukdom som aortastenos men även takyarytmier och grav anemi är andra exempel på medicinska tillstånd som kan leda till kärlkramp.
Åderförfettningen innebär att blodfetter och blodkroppar har lagrats i den inre kärlväggen under en längre tid.
För att detta ska vara möjligt krävs någon liten skada på den inre kärlväggen.
Skadan på kärlväggen kan uppstå av till exempel högt blodtryck.
Rökning och höga blodfetter anses vara de två största enskilda riskfaktorerna för att drabbas av angina pectoris.
Kärlkramp indelas i två kategorier. Den kan antingen vara stabil eller instabil.
Stabil kärlkramp kännetecknas av att den håller sig oförändrad under en längre tid.
Tillståndet uppstår när en bestående åderförkalkning i ett blodkärl gör det svårt för blodet att rinna fritt.
Kärlet har helt enkelt blivit för trångt för att leverera tillräckligt med syre till hjärtmuskeln.
De inlagrade blodfetterna och blodkropparna har bäddats in bindväv vilket gör att ”såret” på insidan av kärlet är stabilt.
Instabil kärlkramp innebär en försämring av tidigare stabil kärlkramp eller nytillkomna besvär.
Instabil kärlkramp är ett allvarligt varningstecken och ofta ett förstadium till hjärtinfarkt.
Vid instabil kärlkramp är ”såret” på insidan av kärlväggen ännu inte omvandlat till bindväv. Det gör att det lättare kan spricka.
Om det spricker så frisätts substanser ut i kranskärlet som kan sätta igång kroppens blodlevringssystem. Då kan det bildas en blodpropp som helt kan sätta igen kärlet och därigenom orsaka en hjärtinfarkt.
I mer sällsynta fall kan kärlkramp bero på en krampaktig sammandragning i ett kranskärl utan tidigare förträngningar.
Även i dessa fall hindras tillräckligt med blod att komma in i hjärtat.
Vanliga symtom är:
Symtomen kan vara över efter några minuter eller fortsätta som ett långvarigt molande.
Det kan vara fysisk eller psykisk ansträngning som utlöser kärlkrampen.
Kyla och blåst kan förvärra situationen.
Instabil kärlkramp karaktäriseras av att symtomen plötsligt förändras.
Smärtan blir svårare och utlöses vid mindre ansträngning eller i vila.
Ett EKG kan direkt påvisa en stor hjärtinfarkt.
Men instabil kärlkramp är svårare att se på EKG.
Det är ett speciellt blodprov som heter Troponin som kan visa på instabil kärlkramp eller mindre hjärtinfarkt.
Blodprover kan även visa på blodbrist, diabetes, förhöjda blodfetter, njursjukdom eller hjärtsvikt.
Vidare kan det behövas arbetsprov på motionscykel eller löpband tillsammans med EKG, eventuell kranskärlsröntgen, ultraljud på hjärtat, så kallade ekokardiografi och magnetkameraröntgen.
Kärlkramp kan behandlas med hjälp av läkemedel och operationer.
Man ger ofta läkemedel som syftar till att minska påfrestningarna på hjärtat och öka blodflödet i kranskärlen.
Ett annat syfte är att minska risken för allvarliga hjärt-kärlbesvär i framtiden, främst hjärtinfarkt..
Sådana läkemedel kan vara:
Men även förändring av levnadsvanor kan påverka utvecklingen av kärlkramp.
Om läkemedelsbehandling inte räcker för att vidga kranskärlen, kan man göra ett operativt ingrepp.
Vanligast är att man gör ballongvidgning, PCI, för att vidga kärlförträngningen.
Finns det flera eller på annat sätt svåråtkomliga förträngningar kan man istället göra en kranskärls- eller bypassoperation.
Vid denna operation tar man blodådror från andra delar av kroppen som man syr fast från stora kroppspulsådern till kranskärlen nedanför förträngningarna.
På så sätt skapas en ny kanal som gör att blodet kan ledas förbi förträngningarna.
Det finns de som har blodfettsrubbningar med för höga kolesterolvärden på grund av ärftliga faktorer.
Men de flesta kan påverka sina värden med olika levnadsvaneförändringar som motion, rökstopp och bra kost.
Höga halter av det skadliga kolesterolet LDL ökar risken för åderförfettning.
Utan ändrade levnadsvanor kan värdet av läkemedelsbehandling och kirurgiska ingrepp vara begränsat.
Kranskärlssjukdom orsakas till stor del av:
Försök att undvika stress då det belastar hjärtat i onödan.
Det är oftast lättare att lägga till nya, hälsosamma vanor som att börja motionera och äta nyttigare och därefter ta tag i de vanor som du bör avstå ifrån.
De egna, påverkbara riskfaktorerna bör ses över för att minska risken för att insjukna i kranskärlssjukdom.
Försök hitta motivationen till förändring genom att tänka på dina egna personliga och långsiktiga skäl till varför du vill göra förändringar.
Uppmuntra gärna dina närstående att dela dina levnadsvanor, det kan ge bra stöd.
De viktigaste delarna är en tidig start av eftervården och en individuellt anpassad målsättning med fem delmål för:
Peter Vasko, hjärtläkare.
Läs mer om Peter Vasko på Swedeheart
En novemberdag drabbas juristen och deckarförfattaren Lennart Lauenstein plötsligt av kärlkramp och åker akut till sjukhus. Från en dag till en annan blir han hjärtpatient och genomgår en bypass-operation. Nu har han skrivit en bok om erfarenheten.
Vad är egentligen ballongvidgning, PCI, vilka olika metoder finns och varför ger inte alla sjukhus samma typ av behandling? Status reder ut vad du som patient bör känna till om PCI.
Hjärtoperationerna i Sverige håller absoluta världsklass. Trots de goda resultaten ska man som patient vara beredd på att det kirurgiska ingreppet kan upplevas som något dramatiskt och frestar på både kroppen och känslolivet.
Information för dig som behandlats för förträngningar i hjärtats blodkärl. I Hjärtguiden kan du läsa om faktorer som påverkar din sjukdom.
