Tuberkulos (tbc)

En av de mest spridda infektionssjukdomarna 

Sett ur ett globalt perspektiv är tuberkulos en sjukdom som främst drabbar yngre vuxna, men även barn och äldre insjuknar.

• Tbc var tidigare en folksjukdom i Sverige men är i dag relativt ovanlig. I Sverige har vi sedan många decennier sett en minskning av tuberkulosen.
• De senaste åren har det anmälts omkring 600-700 fall per år.

Kan drabba olika organ

Även äldre människor, som tidigare haft tuberkulos och inte behandlats effektivt mot detta, löper risk att sjukdomen kommer tillbaka.

• Tuberkulos kan drabba olika organ i kroppen, lungor, lymfkörtlar och skelettet. Vanligast är lungtuberkulos.
• De flesta nya fall av tuberkulos i den svenskfödda befolkningen gäller personer över 65 år, varav de flesta smittats i Sverige under början och mitten av 1900-talet.
• Det sker fortfarande sker en inhemsk smittspridning, både bland barn och vuxna.

Tuberkulos klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, upptäckta fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen samt till Folkhälsomyndigheten.

Vad orsakar tuberkulos?

Tuberkulos orsakas av en bakterie, Mycobacterium tuberculosis, och behandlas med kombinationer av antibiotika.

Tuberkulos är en luftburen smitta som sprids genom upphostningarna från en patient med tuberkulos i främst lungorna men ibland även i struphuvudet (larynx). De fall där man i mikroskop kan se bakterierna direkt i upphostningarna är de mest smittsamma.

Illustration: Karin Lodin. En första infektion som oftast bara ger lätta symtom, kallas primärinfektion. Immunsystemet kapslar sedan in tuberkelbakterierna och en ärrvävnad bildas runt bakterierna. Ärrvävnaden kallas för granulom. Tuberkelbakterierna kan vara inkapslade i lungorna eller andra organ i många år, utan att ge symtom. Då är tuberkulosen vilande eller latent och smittar inte. Sekundär tuberkulos innebär aktiv tuberkulos med klara sjukdomssymtom. I alveolerna uppstår blödningar och nekrotisk vävnad som skadar lungblåsorna. Vilket gör att lungblåsorna inte klarar av ventilera sig normalt. Källa: 1177

Primär/latent tuberkulos och sekundär/aktiv tuberkulos

En första TBC-infektion (Primär TBC-infektion) ger oftast bara ger lätta symtom, den här infektionen kallas primärinfektion. Immunsystemet med hjälp av kroppens lymfkörtlar kapslar in tuberkelbakterierna i en försvarsring med bland annat makrofager, ett så kallat granulom och ärrvävnad bildas runt bakterierna.

Tuberkelbakterierna kan vara inkapslade i lungorna eller andra organ i många år, utan att ge symtom. Då är tuberkulosen vilande eller latent och smittar inte.

Vid sekundär TBC-infektion (Postprimär TBC-infektion) har du en aktiv tuberkulos och klara sjukdomssymtom, till exempel: Långvarig hosta, slem eller blodblandad hosta, feber, bröstsmärta, nattliga svettningar, andfåddhet, trötthet, aptitlöshet, viktnedgång.

Smittrisken störst inomhus

Många smittas i barn- och ungdomsåren och smittrisken är störst vid nära och upprepad kontakt inomhus, till exempel inom hushållet. Småbarn är nästan aldrig smittsamma.

Bakterierna är motståndskraftiga mot kyla och intorkning men känsliga för värme, till exempel vid pasteurisering, samt för alkoholbaserade desinfektionsmedel.

I människokroppen kan den förekomma latent under personens hela livstid.

Som regel utförs också en så kallad miljöundersökning där individer i patientens närmiljö kontrolleras avseende tuberkulos.

Vaccination mot tuberkulos ges huvudsakligen till barn där risken att smittas av tuberkulos bedöms vara hög, och till vårdpersonal. Vaccinets skyddseffekt är dock begränsad.

Symtom, diagnostik, behandling av tbc

Klassiska allmänsymtom vid tuberkulos är:

• feber
• nattsvett
• avmagring och trötthet. 

För lungtuberkulos är långvarig hosta mer än tre veckor typisk med eller utan upphostningar av slem och ibland blod.

Diagnosen lungtuberkulos kan ofta ställas utifrån patientens sjukdomshistoria samt röntgenbild.

För att säkerställa diagnosen vid alla former av tuberkulos utförs bakteriologisk diagnostik (mikroskopi, PCR och odling). Odling är känsligast men odlingssvar kan ta flera veckor.

Läkemedelsbehandling

Behandlingen inleds i regel med fyra läkemedel, som efter två månader vanligen reduceras till två preparat.

I allmänhet behöver man bara vara sjukskriven under en kortare period.

För att infektionen ska läka ut är det viktigt att hela behandlingskuren på minst sex månader fullföljs. Om bakteriestammen har en nedsatt känslighet för något antibiotikum kan behandlingstiden bli betydligt längre.

Vid fullföljd behandling är risken för återinsjuknande mycket liten.

Att behandlingen fullföljs enligt ordination är också mycket viktigt för att motverka resistensutveckling.

Riskfaktorer för att utveckla tuberkulos

Nedsatt immunförsvar som till exempel hivinfektion eller läkemedel som nedsätter immunförsvaret, diabetes, låg eller hög ålder är riskfaktorer för att utveckla tuberkulos. Hos de här grupperna finns ökad risk för snabb utveckling av allvarlig sjukdom.

Små barn och tuberkulos

Särskilt små barn som varit utsatta för tuberkulossmitta bör undersökas utan dröjsmål på grund av att det finns en risk för hjärnhinneinflammation, som kan vara livshotande.

Tbc och hiv

Hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar (till exempel vid obehandlad hivinfektion) som utsätts för tuberkulossmitta finns risk för snabb och allvarlig sjukdomsutveckling.

Dessa personer reaktiverar också lättare en latent (vilande) infektion.

Vaccination till riskgrupper

Genom BCG-vaccination har man kunnat skydda småbarn mot allvarlig tuberkulos. Skyddet mot lungtuberkulos hos vuxna är mer tveksamt.

Vaccination erbjuds numera i Sverige bara till särskilda så kallade riskgrupper.

• Det gäller i första hand familjer från länder med hög tuberkulosförekomst samt barn med planerad längre vistelse i områden med hög tuberkulosincidens.
• Dessutom erbjuds vaccination till vissa yrkesgrupper med ökad risk att utsättas för tuberkulossmitta, till exempel inom hälso- och sjukvården.

HjärtLung och tuberkulosen

I dag förknippas Riksförbundet HjärtLung med sjukdomar som hjärtinfarkt, hjärtsvikt och KOL.

Men förbundets föregångare var ett antal föreningar som startades av tuberkulospatienter i början av 1900-talet. Då var tuberkulosen – eller lungsoten som den kallades – en spridd och fruktad sjukdom som ofta hade dödlig utgång.

I mitten av 1900-talet kunde tuberkulosen börja behandlas med antibiotika och sedan dess har vi länge sett en minskning av sjukdomen i Sverige.

Källa: Smittskyddsinstitutet och Folkhälsomyndigheten
Foto: Thomas Eriksson