Carl Milles byggde Millesgården under första halvan av 1900-talet som ett konstnärshem för sig och sin österrikiska hustru konstnären Olga. Med tiden ändrades det till att köpa mer mark och bygga fler byggnader för att få plats med mer konstverk än hans egna skulpturer. Han önskade att människor skulle få uppleva konst på en skön plats. På 1930-talet donerades gården till staten. Millesgården besår av flera olika huvuddelar som vi besökte: Konstnärshemmet högst upp på berget. Det var deras hem och arbetslats. Där finns även ateljé, galleri, musikrum och antiksamlingen. Antiksamlingen består av inköpta grekiska och romerska antikviteter, både skulpturer och guldsmycken. Annes hus är ett rosa enplans-hus som inreddes av Estrid Ericsson och Josef Frank och möblerades med möbler och textilier från deras företag Svenskt Tenn. Skulpturparken som kan ses som ett konstverk i sig själv. Här finns vackra terrasser, fontäner, skulpturer och kolonner. Utsikten är fantastisk och här finns många vackra växter. Längst ut mot vattnet står en enorm staty av Poseidon som tittar ut över Stockholm.

Nedtecknat av Jeanette Lehto

PROMENAD/KULTURGUPPEN UTFLYKT OKTOBER 2024

Denna månads utflykt torsdag 10 oktober var vi fem stycken damer som startade med en lunch på Blå Porten på Djurgården. Sedan fortsatte vi i regnet till målet Spritmuséet som finns i Galärskjulen på Djurgården. Det hette tidigare Vin & sprithistoriska mueet och låg vid Norrtull.

Spritmuséet består av flera delar men tyvärr var övervåningens konsthall stängd vid vårt besök för att det förbereddes en Andy Warhol-utställning som ska starta den 18 oktober. Vi började vårt besök i den fasta utställningen Spritlandet om alkoholens historia. Där fanns, förutom flaskor, apparater och bilder, en mängd roliga saker som t.ex. ett träd med glasflaskor, en husvagn vi kunde sitta i och lyssna på snapsvisor, spritkryddor i burkar att känna och lukta på, trattar med pumpar så vi kunde spraya ut dofter på olika spritsorter. Vi avslutade, med en gammeldags lättgrogg i handen, en guidad tur i utställningen True Crime. Gick igenom flera valv som visade hur förbudstiden på 1920-1930-talet fick folk att försöka få tag i sprit på andra sätt. Man startade illegala nattkkubbar, smugglade och blev lönnbrännare och langare. De var verkligen listiga: En kvinna gjorde om sin blomlåda och hade en tapp som hon hällde upp spriten från till sina gäster; En man langade sprit ur en magplunta med kran; En annan man installerade en dimmaskin på sin båt för att villa bort tullen. En skojig sak guiden berättade om för oss var att Östersjön har kallats The Vodka Sea. Detta för att under förbudstiden skeppades miljontals liter alkohol ut från tyska hamnar och lämnades över till smugglare i mindre båtar som förde spriten vidare till svenska hamnar.

Nedtecknat av Jeanette Lehto

PROMENAD/KULTURGUPPEN UTFLYKT NOVEMBER 2024

Torsdagen den 7 november var vi åtta stycken kulturvänner som tog bussen långt ut på Djurgården för att besöka Prins Eugens Wadersmarsudde. En lång resa, men det var det verkligen värt. Vacker konst i en tjusig byggnad som ligger på en otroligt vacker plats.

Museet är omgivet av en vacker park med blommor och skulpturer. Prins Eugens Waldersmarsudde var urspungligen prinsens hem och är idag ett konstmuseum. I slottsbyggnaden har prinsens sällskapsvåning bevarats som den var när han bodde där. Dessa rum är så vackra med sina möbler och antikviteter och stora fönster med härligt ljusinsläpp. Prins Eugen var själv konstnär och i övriga museet visas ett urval av hans egna målningar samt verk ur hans konst-samlingar med målningar av nordiska och internationella konstnärer. Under året har man även tillfälliga utställnngar. Vid vårt besök var det tre specialutställningar: Lars Hertervig var en norsk konstnär som målade sin vision av landskap. Under en period av sitt liv blev han mentalt sjuk och under den tiden blev konsten väldigt mörk. Carl Fredrik Hill var från Skåne men bodde under flera år i Paris. Även han drabbades av mental ohälsa viket syns i många av hans målningar, vilka är väldigt fantasifulla. Gunnel Wåhlstrand målar med den speciella tekniken tuschlavering. Varje tavla kan ta flera månader att bli klar. Måste bli rätt direkt för tuschet kan inte raderas. Om hon spiller kan hon kassera flera månaders arbete. I denna utställning visades verk från tjugo år av hennes konstnärsskap. Helt underbara och gripande tavlor av främst familjen, speciellt mamman, och strandlandskap. Man sugs nästan in i hennes stora bilder med deras skuggningar och varierande gråskalor.

Nedtecknat av Jeanette Lehto

PROMENAD/KULTURGUPPEN UTFLYKT DECEMBER 2024

Den sista utflykten för åtta av oss detta år blev ett besök på Stadsteaterns Soppteater. Denna dag spelades ”Lyskraft – en musikalisk och poetisk reflektion” med Marika Lagerkrantz och Elise Einarsdotter. Man släpper lätt vardagen när ljuset släcks och man dras in i det som händer på scenen. Sorlet av småprat och skratt innan föreställningen börjar, skapar en hemtrevlig känsla. Vi fick en härlig timma med teater och svampsoppa, smör, bröd, kaffe och kaka. Föreställningen med dessa två artister bjöd på dikter, roliga och sorgliga tankar, sång, musik och små sketcher som blandade skämt med ljus och mörker. Fick dessutom en speciell ”bonus” innan Marika och Elise klev upp på scenen. Vi fick lyssna på en inspelning som gjorts på uppdrag för Sveriges Radio: En stämningsfull och vacker julsång, ”Bells”, med kör tonsatt av Elise Einarsdotter.
Nedtecknat av Jeanette Lehto

PROMENAD/KULTURGUPPEN UTFLYKT DECEMBER 2024

Den sista utflykten för åtta av oss detta år blev ett besök på Stadsteaterns Soppteater. Denna dag spelades ”Lyskraft – en musikalisk och poetisk reflektion” med Marika Lagerkrantz och Elise Einarsdotter. Man släpper lätt vardagen när ljuset släcks och man dras in i det som händer på scenen. Sorlet av småprat och skratt innan föreställningen börjar, skapar en hemtrevlig känsla. Vi fick en härlig timma med teater och svampsoppa, smör, bröd, kaffe och kaka. Föreställningen med dessa två artister bjöd på dikter, roliga och sorgliga tankar, sång, musik och små sketcher som blandade skämt med ljus och mörker. Fick dessutom en speciell ”bonus” innan Marika och Elise klev upp på scenen. Vi fick lyssna på en inspelning som gjorts på uppdrag för Sveriges Radio: En stämningsfull och vacker julsång, ”Bells”, med kör tonsatt av Elise Einarsdotter.
Nedtecknat av Jeanette Lehto