Att studera vid 70+
Ska Du börja på denna kursen Du som är så gammal? Frågade en av mina kurskamrater mig vid första förläsningen. Snabbt rättade han till sig och bad om ursäkt för sitt ordval. Jag kunde inte låta bli att skratta och kontrade hans fråga med Ja Du vet att det kan bli långsamt i längden att mata duvorna och gå hemma och städa.
Så Du skall vara med på proven och inte bara gå på undervisningstimmarna? fortsattte han. Ja, det här skall bli roligt men kanske lite svårt emellanåt. Nu byttes hans förvåning till beundran och han konstaterade: Jag undrar om jag kommer att orka det när jag är 73 år. Det är tungt nog när man är 24. I ömsesidig spexartad respekt har vi blivit goda kompisar och skämtar både om studierna och vår ålder. Han undrar vad jag skall bli när jag blir stor och jag svarar - Äldre bildad herre!
Visst klan det vara lite pirrigt att börja på en utbildning om det är länge sedan man utbildade sig inför arbetslivet. Man ställer stora krav på sig själv. För stora krav på att man skall vara anpassad till omgivningen både i kunskaper och uppförande och så jämför man med hur det var när man gick i plugget någon gång på 60/70-talet.
Oavsett utbildningsnivå är det inte längre som det var för 40-50 är sedan. Utbildningsförhållandena är helt annorlunda och oerhört mycket mer tillåtande än de var när vi utbildade oss för ett framtida jobb. Och i vuxenutbildningssammanhang – vare sig det är på den enklaste studieförbundskursen eller på universitetsnivå- är lärarna välkomnande och hjälpsamma. (Ofta har de goda skäl för detta eftersom de är beroende av hur många lever de kan få!) och modern pedagogik är oerhört tilltalande. När den tillämpas rätt.
Det är enspännande resa man börjar när man sakffar sig utbildning på gamla dar. Man väljer fritt och det blir ju vanligen något man är intresserad av. borta är skolöversyrelsens resultatkrav. Det är Du själv som bestmmer kunskapskraven!(Börja inte med för svåra ksurser! De kan man ta lite senare.) Ge Dig tid attt göra den upptäcktsfaärd i nytt kunnande som är så stimuerande. Och även om det är studrande för nöjes skull – man skall ju inte "bli nåt"- så kan man iblande ha direkt nytta av de nya uknskaperna. Och för den nypensionerade finns det yttterligare en fördel som man inte talar så mycket om – Studeirna ger struktur år dagarna som annars kan försvinna i ingenting.
Studierna är ett behagligt alternativ till det inrutade arbetslivet Och det är jätteeroligt att få alla nya unga kompisar! Ingenting är omöjligt - inte ens efter en hjärnblöding för 25 år sedan.