”Drömmar ska finnas kvar”

Natalie Nilsson.

Hösten 2021 publicerade tidningen Status en intervju med Nathalie Nilsson som nyligen drabbats av förmaksflimmer.

"Ovanligt med förmaksflimmer vid 31 år"

Hon fick sin diagnos fastställd efter att ha behövt stå på sig ordentligt för att vården skulle överväga att någon så ung som 31 år skulle kunna ha en hjärtsjukdom. När hon åkte in med ambulans försökte man lugna henne med att det säkert bara var ångest.

– Jag sa att jag trodde det var förmaksflimmer, men de skrattade till lite och sa att det var så ovanligt i min ålder. De trodde inte på mig, sa hon då.

Livet förändrades

På akuten kunde man till slut se att det verkligen var förmaksflimmer hon led av och sedan dess har livet inte riktigt varit sig likt.

– Jag är en ganska orolig person redan från början, så det var inte bra för mig att få den här diagnosen. Så jag har det alltid i bakhuvudet och det har påverkat mig mycket, säger hon när vi hörs igen två år senare.

Tredje barnet kom

Mitt i all oro och alla funderingar har hon ändå hela tiden drömt om ett tredje barn. Och i år blev den drömmen verklighet. I vintras föddes Mathilda.

– Namnet Mathilda betyder kraft, strid och kamp. Hon är min kraft. Jag känner mig så oerhört tacksam att hon kom till vår familj eftersom hon är ett bevis på att drömmar kan slå in. När jag fick diagnosen på sjukhuset var allt så mörkt och om någon då berättat om Mathilda hade jag nog inte trott dem.

För att göra det hela ännu bättre kom dottern till världen den 14 februari, det vill säga på Alla hjärtans dag.

– Det är nästan för bra för att vara sant, men det känns så fint. Faktiskt är alla mina barn födda just den 14, Elliot i september och Benjamin i mars. De är fantastiska storasyskon som gör presenter på dagis och verkligen gosar med henne och pysslar om henne.

Fick gå i specialistmödravård

Så hur är då en graviditet efter att man fått diagnosen förmaksflimmer? Nathalie Nilsson berättar att hon blivit väl omhändertagen av vården, men att det märks att de inte riktigt är vana att ha en blivande mamma med den här typen av diagnos.

– Jag fick gå både hos specialistmödravården och hos min hjärtläkare på Karolinska för extra kollar, men jag blev ofta hänvisad vidare. Den ena var specialist på barn och graviditet och den andra på hjärtsjukdomar, men det blev mycket ”det får du fråga den läkaren om” eftersom ingen riktigt var specialist på kombinationen.

Planerade kejsarsnittet gick bra

Förlossningen gick däremot riktigt bra, trots att hon var tvungen att kraftigt minska sin medicin för att inte påverka barnet. Man kom fram till att det vore att riskera för mycket om hon slutade helt, så hon tog den minsta rekommenderade dosen de tre sista dagarna innan det planerade kejsarsnittet.

– Jag var jätteorolig och kunde inte sluta tänka på vad som skulle hända om jag skulle gå in i flimmer. Men mitt hjärta slog lugnt och fint och förlossningen gick betydligt bättre än själva graviditeten.

För Nathalie Nilsson har hela den här resan, förutom att ge henne och sambon en dotter, fått henne att på ett sätt sluta fred med sin kropp.

Hon förklarar att hon efter diagnosen stundtals känt sig så sviken av den, men att hon nu inser att både hon och hjärtat klarar mer än vad hon trott.

– Mitt hjärta bråkade ibland, men det slog faktiskt nio månader för mig och för Mathilda. Jag känner en så stor tacksamhet att det orkade och är starkare än jag tidigare tänkt.

Text: Elisabet Wahl
Foto: Stefan Bladh