Fetma ger hjärtsvikt

Forskarna har länge känt till kopplingen mellan fetma och hjärtkärlsjukdomar. Men det har inte varit klart om det är fetman i sig som orsakat hjärtsjukdom, eller om graden av övervikt endast varit en markör för något annat i livsstilen som orsakat hjärtproblemen. I den nya studien, som är den enda av sitt slag i världen, studerade man närmare de genvarianter som reglerar aptiten.

Tove Fall, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet, sammanställde alla de 36 internationella delstudier som ingick i arbetet.

– Det har tidigare varit svårt att fastställa om ökat BMI i sig är farligt. I vår studie fann vi att personer med genvarianter som ger ökat BMI, också har högre risk för hjärtsvikt.
– Risken var större än vi trott. Vid närmare analys såg vi att under vissa förutsättningar verkade det som att för varje BMI-enhet man går upp, ökar risken med runt tjugo procent för att få hjärtsvikt senare i livet.
Gen som reglerar aptiten

Forskargruppen undersökte om en genvariant i den så kallade FTO- genen, den gen som reglerar aptiten och därigenom ökar individens BMI, också är kopplat till en rad sjukdomar i hjärta-, kärl och ämnesomsättning.

I epidemiologiska studier letar man efter samband i stora befolkningsmaterial, men har oftast svårt att säkert fastslå orsak och verkan, det man kallar kausalitet. Det vanligaste sättet att utföra den här typen av studier är att göra så kallade randomiserade kliniska studier, där patienterna fördelas slumpmässigt för att antingen få en experimentell behandling eller en kontrollbehandling.

I den här studien har forskarna arbetat med så kallad mendelsk randomisering. Det är en ny metod inom genetiken för att undersöka kausalitet.

– Det unika med den här studien är att vi nu för första gången kan fastslå en koppling mellan orsak och verkan, en kausalitet mellan ökat BMI och hjärtsvikt, säger Tove Fall.

Nära hälften av befolkningen bär på den BMI-ökande varianten av FTO-genen. På individnivå är känsligheten dock väldigt liten; det kan röra sig om att man har cirka 0,3 enheter högre BMI i snitt, jämfört med andra.

Den genetiska koden kan man ju inte ändra, men det är inte genen i sig som är farlig; det är kroppsvikten som ger problem.

Dåliga vanor påverkar mest

En rad olika företag kan idag erbjuda tester för om man har genvarianten, men det rekommenderar inte Tove Fall, annat än för att stilla sin nyfikenhet.

– Vår studie är en liten bit i det stora forskningspusslet kring fetma och sjukdomar. Dåliga vanor i en familj vad gäller mat och motion, har större påverkan än den här enskilda genen.

Det finns också många andra genvarianter som påverkar.

– Vårt bidrag är att vi nu använt genetiken som ett verktyg för att påvisa sambandet mellan högt BMI och risk för hjärtsvikt.

För att uppnå säkerhet behövdes ett stort studiematerial och de uppemot 200 000 personer som ingick i studien kom från Europa och Australien.

I juni i år publicerades resultaten i den ansedda medicinska tidskriften PLOS Medicine.

TEXT: Birgit Andersson