Ledare nr 2 2012: Det är dags för vården att sätta patienten i fokus
I skrivande stund strålar solen från en klarblå himmel. Våren gör sitt antågande i min hemort Tumba. Det är en härlig årstid vi går till mötes och om några månader kan vi se fram emot lite skön vila.
Men i samklang med vårsolen, som vi ska njuta av så mycket det går, är vi också inne i en intensiv period med olika aktiviteter, årsmöten och planering för hösten.
Jag ska i min ledare denna gång fokusera på vården. Temat i detta nummer av Status är Vårdvalet.
Vårdval har säkert kommit för att stanna men jag blir bekymrad när utgångspunkten är valfrihet och tillgänglighet. Jag möter varje vecka medlemmar som tyvärr inte upplever det. Eftersom vårdvalssystemet är olika utformat i våra landsting, inte minst vad gäller ersättningssystem, har jag svårt och se att vårdvalsreformen garanterar jämlik vård.
Tillgängligheten har ökat och på de flesta håll får man en tid till läkaren inom rimlig tid. Men vad är det värt om patienterna upplever att de inte får tillräcklig tid med läkaren? Man borde också mäta kvaliteten i vården, om patienten fått en diagnos, blivit hjälpt och mår bättre. Många av våra medlemmar med lungsjukdomar kan få vänta ett år på en diagnos men kanske inom rimlig tid fått otaliga besök hos läkaren.
Jag kan också efter många samtal med våra medlemmar konstatera att vårdval som det är utformat på många håll inte passar personer med kroniska sjukdomar, och då kanske företrädesvis personer med flera diagnoser.
Som patient blir du då ofta bollad mellan olika specialiteter. Vården måste bli mer individanpassad och olika kompetenser måste samlas kring patienten. Patienter med flera diagnoser valsar runt hos många i vården, har många besök och hamnar lätt mellan stolarna. Alla säger att patienten ska sättas i centrum. Nu är det dags att gå från ord till handling.
Jag kan också konstatera att vi har en bra utveckling i Sverige vad gäller medicin och teknik och akutsjukvården fungerar ofta väldigt bra. Men återigen: patienter med kroniska sjukdomar och flera diagnoser mår ofta inte bra i den svenska sjukvården. Konsekvenserna känner vi till i form av felbehandlingar och felmedicineringar. Det är ett personligt lidande för den enskilde och ett slöseri med resurser för det allmänna.
Patienter med kroniska sjukdomar passar inte in i hur vården ser ut i dag. Vården är strukturerad i stuprör, patienten behandlas styckevis och delt. Jag skulle önska att det lades resurser på en seriös forskning om vårdens strukturer för att försöka få en mer individanpassad vård för den enskildes bästa.
Om detta och mycket annat tar jag kampen för hjärt- och lungsjukas medlemmar.
Njut av vårsolen och gläds åt att vara en del av vår mycket aktiva organisation.
Hör gärna av Dig till
Inger.Ros@tumba.hjart-lung.se om Du har reflektioner på mina ledare.