Ledare nr 3 2012: Varsågod! Ett helt nummer med vår egen forskning!
Påsken är över och den blev väl lite kallare än vad jag hade hoppats på. Men skönt var det med lite ledighet. Vardagen är tillbaka.
Ett av mina första uppdrag efter ledigheten är att skriva ledaren till detta specialnummer av Status, ett helt nummer som enbart handlar om den forskning som riksförbundet är med och finansierar. Detta nummer är ett temanummer som ska användas på bredden i vårt opinionsarbete.
Vi har mycket att tacka forskningen för de behandlingar som finns att få, men vi vet också att mycket återstår för att den som drabbas av sjukdom ska få ett gott liv. Vi vet också att akutsjukvården ofta fungerar bra men att det är eftervård och rehabilitering som behöver stärkas. Hur? En del av det vi som förbund anser är viktigt kan Du ta del av i denna tidning.
Jag vill till en början återknyta till min förra ledare om vårdens struktur. Forskningen har kommit långt när det gäller behandling i det akuta sjukdomstillståndet, men mycket återstår som sagt för att på ett strukturerat sätt hjälpa patienter att inte återinsjukna eller till att höja livskvaliteten och lära sig leva med en kronisk sjukdom.
En seriös forskning om vårdens struktur för att få en mer individanpassad vård vore önskvärt. Jag är övertygad om att vårdens struktur inte tar tillvara all den kunskap och kompetens som den samlade sjukvården besitter.
Många artiklar i detta temanummer visar att det är eftervården som behöver bli bättre. Det är skrämmande att var femte patient är rädd för motion och mycket intressant att läsa att KBT kan halvera risken för en ny hjärtinfarkt.
Förbundet kommer, när Du håller detta nummer i Din hand, att ha presenterat vår egenfinansierade SPICI-studie. Ett gediget arbete som visar att majoriteten av dem som genomgått en ballongvidgning, PCI, uppfattar att de fått besked från vården att de i grund och botten är friska och att endast en av tre inser att de fortfarande har sjukdomen och behöver förändra sin livsstil. Här har vi underlag för vårt fortsatta arbete och jag konstaterar att vi behövs för opinionsbildning och påverkan och självklart också för vårt fina arbete med livsstilsförändringar.
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund arbetar aktivt med brukarmedverkan i forskningen. Nu går vi vidare i ett projekt om brukarmedverkan i vården tillsammans med några andra patientorganisationer, Astma- och allergiförbundet, Diabetesförbundet och Reumatikerförbundet.
Jag kommer i min roll som ordförande göra allt för att driva våra frågor och i skrivande stund undrar jag hur studien, som presenteras på Kardiovaskulära vårmötet i Stockholm, ska tas emot.
Jag hoppas att detta temanummer ska bidra till att visa att forskning behövs och eftervård och läran om egenvård är a och o för ökad livskvalitet och minskad risk för återinsjuknande.
På återhörande!
Inger Ros