Sju dagar från frisk till bypass

Torsdag den 27 november 2008. Lennart Lauenstein bär, sin vana trogen, en kasse med de egna deckarböckerna för att dela ut på sitt jobb på Lerums medborgarkontor. Dagen innan har han besökt vårdcentralen och fått Nasonex mot den nästäppa och de tillfälligt uppdykande andningsbesvär som han kopplar till den kärva Göteborgsluften.

När han kliver ur bilen, tar bokkassen i handen och börjar gå känner han direkt att det tar emot. Plötsligt drabbas han av smärta i bröstet. Ringer vårdcentralen och får beskedet att omedelbart åka in till sjukhuset.

"Shit! Det var förträngningar i kranskärlen."

"Shit! Det var förträngningar i kranskärlen. Jag såg på röntgenläkaren att det inte var bra och att han på ett skonsamt sätt ville informera mig om sakernas läge. Tydligen har jag varit påverkad under en längre tid eftersom ett kärl var helt tilltäppt."

Så öppnar Lennart Lauenstein boken Döden var god dröj.

Knappt två månader tidigare hade han så när slagit den där tjugo år yngre atletkillen uppför väggen under företagets kick-off.
– Jag var ju killen som rullade stora 200-kilosstenar själv hemma i trädgården. Nu inser jag att jag har haft tur. Jag hade ju kunnat dö när som helst.

Bypass-opererad en vecka senare

I december är det tre år sedan Lennart Lauenstein genomgick en bypass-operation på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. En knapp vecka efter att han fått bröstsmärtor på väg till jobbet.

– Det vanliga är ju att man har gått en tid med besvär, att man opererar sig och sedan blir bra. För mig var det tvärtom. Jag var frisk och sedan, efter operationen blev jag sjuk.

– Min chock var inte insikten att jag kanske skulle dö nu, utan att det var fel på min kropp, säger Lennart och tar en klunk coca-cola där vi sitter mjukt i varsin fåtölj på den fyrmastade barken Viking i Göteborgs hamn.

Saklig skildring

Döden var god dröj är en saklig skildring av ett händelseförlopp. Från de första, knappt märkbara tecknen på att något inte är som det ska, till den första vårdkontakten och sedan mötet med sjukvården, inläggning, operation, till rehabilitering och tankarna efter operationen.

Dagboksprosan varvas med faktastycken om kärlkramp, om hur en bypass-operation går till och om hur en hjärt-lungmaskin fungerar.
Det finns många dråpliga iakttagelser. Inte minst av sjukhusmaten. Och av oförståelsen inför behovet av att ha tillgång till en dator för att kunna kommunicera med omvärlden från sjukhussängen.

Hjärtat har stått stilla

Först mot slutet av boken, när Lennart berättar om mötet med en psykolog, tränger en annan berättelse fram. Om rädslan, mardrömmarna och det existentiella hot som han levt under och om det faktum att hans hjärta faktiskt stått stilla i två timmar.

Så här i efterhand kan han se de tidiga symtomen och att något inte riktigt var som det skulle.

– Jag hade ju aldrig varit sjuk tidigare, någon halsfluss hade jag ju haft men att det skulle vara något fel med hjärtat fanns helt enkelt inte, säger Lennart som har ärftlighet på minuskontot, pappan fick kärlkramp i 40-årsåldern. Och så hade han rökt, 5-6 cigariller per dag sedan han var 20 år.

Tuff tid efter operationen

Den första tiden hemma efter bypass-operationen blev tuff. Han orkade inte alls lika mycket som tidigare. Den första promenaden räknar 200 meter nedför garagefarten och en bit på villavägen innan han vänder hemåt och stupar i säng. Han har också blivit känslig för stress och är för första gången i sitt liv blir lättretlig.

Motionerar mer i dag

I dag motionerar Lennart mer än före bypass-operationen. Tar långa cykelturer från lägenheten på Hisingen över Götaälvbron och tillbaka. Han tar blodfettssänkande läkemedel och blodproppshämmare.

Han är pensionär sedan två år tillbaka men hoppar då och då in på sitt gamla jobb, och så föreläser han om sin hjärterfarenhet.

Är inte rädd för döden

På frågan om sjukdomen förändrat hans inställning till livet så svarar han nej.
– Vetskapen om att livet bokstavligen hänger på en skör tråd har jag haft sedan jag var liten. Jag är inte rädd för döden, men på morgonen när jag åker hemifrån tittar jag på min fru och undrar om vi kommer att träffas i kväll.

Text och foto: Magnus Östnäs

Lennart Lauensteins råd:

Ta tid på dig. En bypassoperation är en stor operation som det tar tid att återhämta sig ifrån. Både kroppsligt och själsligt.

Lennarts råd till anhöriga:

• Räkna med att den som har genomgått en bypassoperation blir förändrad
• Är mindre stresstålig
• Har svårt att komma ihåg
• Har humörsvängningar

Kärlkramp, angina pectoris, beror oftast på en förträngning i ett eller flera av hjärtats kranskärl. Förträngningen gör att hjärtmuskeln inte får tillräckligt med syre.

Kärlkramp kan i första hand behandlas med läkemedel, ändrad livsstil och kost. Vidare behandling är ballongvidgning, PCI, eller kranskärlsoperation.

Bypassoperation. Vid en bypassoperation eller kranskärlsoperation tas ett eller flera blodkärl från andra delar av kroppen och sys fast på hjärtats kranskärl. Oftast är patienten kopplad till en hjärt-lungmaskin som tar över hjärtats och lungornas arbete. En vanlig kranskärlsoperation tar ungefär två och en halv till tre timmar.

2010 genomfördes 6 365 hjärtkirurgiska ingrepp. 2002 till 2010 minskade
antalet operationer med 31 procent. Samtidigt har PCI-behandling, ballongvidgning ökat.

Källa: www.hjart-lung.se och www.1177.se