Starka muskler i tonåren ger längre liv

Studien som gjorts av spanska, finska och svenska forskare är den största i sitt slag i välden.

I undersökningen ingår 1,1 miljon tonåringar, som var mellan 16 och 19 år gamla. Uppgifter om deras muskelstyrka i armar, händer och ben har hämtats från svenska militärtjänstens mönstringsundersökningar.

Ungdomarna har följts via Socialstyrelsens dödsorsaksregister under i genomsnitt cirka 24 års tid. Vid uppföljningstidens slut hade 26 145 av studiedeltagarna dött.

Studien visar att det starkaste tonåringarna, de med mest muskelstyrka, löpte en 20-35 procent lägre risk att dö under uppföljningstiden.
– De dödsorsaker som gick att koppla till muskelsvaghet var självmord och hjärt-kärlsjukdom, säger Finn Rasmusson, professor i socialmedicin vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet.

Starka samband

Betyder det då att fysisk aktivitet är av grundläggande betydelse för att minska framtida död i hjärt-kärlsjukdomar, eller kan det också ha att göra med exempelvis genetiska faktorer?

– Det är väl känt att fysisk aktivitet har en gynnsam effekt för att förbygga både hjärt-kärlsjukdom och depression. Men vi har inga uppgifter om tonåringarnas fysiska aktivitet, utan endast deras muskelstyrka. I vilken utsträckning de muskelstarka tonåringarna också var fysiskt aktiva, och om det här finns några förklaringar till våra resultat, det kan vi inte svara på, säger Finn Rasmussen.
– Vad gäller det genetiska kan man inte utesluta det. Men jag tycker det är mindre intressant. Det viktigaste med studien är att den visat på det starka sambandet mellan svaga muskler och död. Svaga muskler hos tonåringar går att använda som en självständig riskmarkör för död till följd av självmord eller hjärt-kärlsjukdom.
– Som riskmarkör är muskelsvaghet lika tillförlitlig som BMI eller förhöjt blodtryck när det gäller värderingen av framtida hjärt-kärlsjukdom eller för tidig död.

Nya frågeställningar

Studien som finansierats med pengar från Vetenskapsrådet och från Spanska ministeriet för vetenskap och innovation, och som nyligen publicerats i den ansedda brittiska medicintidskriften British Medical Journal, väcker nya frågeställningar. Hur ska man exempelvis fånga upp de nya forskningsresultaten?

Finn Rasmussen har inte för avsikt att föreslå några omedelbara åtgärder, men han har idéer om hur studien kan användas för framtiden.
– Man får väl avvakta och se hur detta ska fångas upp, men jag tycker inte det är speciellt långsökt om man införde en enkel muskelstyrkemätning på vårdcentralen, inom skolhälsovården och inom företagshälsovården. När man tar blodtrycket, kan man väl lika väl ta ett test på muskelstyrkan.

Aktiv träning i tonåren bara för att få mer muskler, rekommenderar han dock inte. Muskelstyrkan måste komma in naturligt tidigt i livet, poängterar Finn Rasmussen.

– Fysisk aktivitet är viktigt för alla och formas ofta som ett beteendemönster redan i barndomen. Ser man att föräldrarna rör på sig, gör man troligen också det själv.
– Alla växer dock inte upp med fysisk aktiva föräldrar och dagens ungdomar sitter ju mycket framför datorn. Här har idrottsundervisningen i skolan en viktig uppgift. Skolan måste lära ut vikten av kontinuerlig fysisk aktivitet.

Text: Birgit Andersson
Foto: IBL

Fakta: Stillasittande allt vanligare

• Enligt Världshälsoorganisationen är fysisk inaktivitet den fjärde största orsaken till för tidig död i befolkningen i höginkomstländer.
• En enkät som nyligen publicerats av Folkhälsoinstitutet visar att unga är den grupp som sitter störst del av dygnet av alla åldersgrupper.
• Personer med någon form av funktionsnedsättning visar också en överrepresentation av stillasittande.
• I en litteraturstudie från Folkhälsoinstitutet (Folkhälsomyndigheten from 1 januari 2014) konstateras att den tid vi ägnar åt planerad fysisk aktivitet står för mycket liten tid av dygnets timmar.
• Stillasittande beteenden uppgår i snitt till 9,3 timmar per dag (58 procent), medan vi endast ägnar oss åt hälsofrämjande fysisk aktivitet i 0,7 timmar per dag (4 procent). Resten av tiden, 6,5 timmar per dag, innebär lågintensiva aktiviteter som att stå upp och förflytta oss i långsam takt.