"Många länder har inte råd med de nya mer effektiva tbc-medicinerna"

Diagnostiseringen är knepig. I stora delar av världen tittar man fortfarande på upphostningar i mikroskop för att avgöra om en individ har tuberkulos eller inte,” säger Mia Hejdenberg, sjuksköterska och medicinsk humanitär rådgivare på organisationen Läkare utan gränser.

Resultatet är att medicinerna sällan når de människor som behöver dem mest.

– Vi arbetar med att pressa priserna, säger Mia Hejdenberg, sjuksköterska och medicinsk humanitär rådgivare på organisationen Läkare utan gränser. Men det finns and­ra hinder också, att det till exempel är svårt för folk att ta sig till vårdcentraler och sjukhus. Och själva diagnostiseringen är knepig. I stora delar av världen tittar man fortfarande på upphostningar i mikroskop för att avgöra om en individ har tuberkulos eller inte.

Låginkomstländer har inte råd med tester

Det är alltså det mänskliga ögat som fäller avgörandet.

– Det är en svår uppgift. Bara hälften av fallen upptäcks. Bättre diagnostiseringsverktyg finns i form av testkassetter, men varje kassett kostar 8–15 dollar, vilket innebär enorma kostnader för ett land där tuberkulos förekommer i hög utsträckning. Med andra ord gäller samma sak som för de nya läkemedlen: låginkomstländer har inte råd.

TBC är en luftburen infektion

Tuberkulos orsakas av en bakterie och är en luftburen infektion. Enligt världshälsoorganisationen WHO insjuknar ungefär tio miljoner människor i tuberkulos varje år.

Väldigt många fler infekteras (upp till en tredjedel av jordens befolkning har smittats med tuberkulosbakterier enligt Folkhälsomyndigheten) men utvecklar aldrig sjukdomen. Några blir friska av sig själva, hos andra ligger infektionen vilande i kroppen och bryter kanske ut senare i livet när man drabbas av någon annan sjukdom.

Flest fall i låg- och medelinkomstländer

De flesta tbc-fallen hittar man i låg- och medelinkomstländer även om tuberkulos finns i hela världen. Enligt WHO finns hälften av världens tuberkulosfall i följande länder: Bangladesh, Kina, Indien, Indonesien, Nigeria, Pakistan, Filippinerna och Sydafrika.

Jerker Jonsson är tbc-expert på Folkhälsomyndigheten. Han påpekar att WHO-siffran är en uppskattning av antalet fall och inte speglar antalet fall som rapporterats. Det är många som aldrig diagnostiseras och får behandling.

Två olika former av tbc

– Gapet mellan antalet estimerade och antalet dokumenterade fall har dock minskat på senare år.

Förenklat skulle man vidare kunna säga att det finns två olika former av tbc: antibiotikakänslig och resistent.

Antibiotika är det man tar till i båda fallen. För den icke-resistenta varianten handlar det om sex månaders behandling, för den resistenta (även multiresistenta) formen handlar det i stora delar av världen fortfarande om en behandling som varar under hela två år, med svåra biverkningar i form av psykoser och dövhet – och bara fem av tio personer blir ändå av med sjukdomen, delvis för att många inte orkar med behandlingen.

Fantastiska resultat av nya behandlingar

De nya behandlingsformerna, som nämndes inledningsvis, är mycket skonsammare. Antibiotikan tas under sex till nio månader, biverkningarna är jämförelsevis små och nio av tio personer blir friska.

– Resultaten av de nya behandlingarna är fantastiska. Otroliga framsteg har gjorts, säger Mia Hejdenberg. Därför önskar man verkligen att de kommer till användning. Bortsett från att de nya behandlingarna innebär långt mindre lidande för patienterna behöver vi få i gång användningen av de nya läkemedlen innan ytterligare resistens uppstår. Jag ser det som en kamp mot klockan.

Text: Catarina Gisby

Fakta

• Upp till två miljoner dör årligen
• Globalt insjuknar ungefär 10 miljoner människor i tuberkulos varje år enligt WHO.
• 1,5-2 miljoner människor dör av sjukdomen årligen, trots att det finns verksamma behandlingar att få.