Tidiga tecken på förmaksflimmer undersöks

Förmaksflimmer är vanligt bland äldre personer. Det är en viktig riskfaktor för stroke och de strokefall som beror på flimmer blir ofta allvarliga. Det är inte ovanligt att förmaksflimmer upptäcks först när en person har fått en stroke.

- Det här har gjort att förebyggandet av flimmerrelaterad stroke varit fokus för de senaste årens forskning. Men förmaksflimmer har också andra konsekvenser, säger Linda Johnson. Hjärtsvikt och demens är vanligare bland flimmerpatienter.

Flera kända riskfaktorer

Det finns flera kända faktorer som ökar risken för förmaksflimmer; bland annat ålder, högt blodtryck, vikt, diabetes och hjärtsjukdom.

Men dessa faktorer förklarar bara en andel av alla fall av flimmer. Forskare har de senaste tio åren börjat undersöka förstadium till förmaksflimmer.

- Vad vi och andra forskare har sett är att extraslag och förstorade förmak är en tidig riskmarkör för förmaksflimmer. Vi vet inte ännu varför man utvecklar det och inte heller hur det kan förebyggas. För att man ska kunna skapa primärpreventiva program behövs diagnostiska metoder som kan påvisa närvaro av preklinisk sjukdom.

Undersöka förmakens funktion

Preklinisk sjukdom betyder att sjukdomen är latent och ännu inte märks. Oftast känns det inte att man har extraslag och det går inte heller att veta om man har förstorade förmak utan en undersökning.

Det finns olika metoder för att bedöma förmakens funktion: ekokardiografi är en ultraljudsundersökning som mäter bland annat förmakens storlek, och 24-timmars-EKG som mäter den elektriska funktionen.

Man kan också undersöka hjärtat med magnetröntgen, MR. Den undersökningsmetoden används bland annat för att undersöka om det finns fibrotiska förändringar i kamrarna.

Fibros bildas normalt vid läkeprocesser men kan också uppkomma spontant vid sjukdomar som lungfibros och cystisk fibros. Vävnaden blir stel vid fibrosbildning, vilket kan störa organens funktion.

- Förmaksfibros har inte mätts rutinmässigt. På senare tid har dock studier visat att förmaksfibros kan upptäckas med MR. Det är inte känt om det finns ett samband mellan andra tecken på förmakssjukdom och förmaksfibros.

Linda Johson planerar att genomföra MR-undersökningar av 270 personer. Dessa personer kommer även av att undersökas för att se om förändringar också kan ses på EKG, det vill säga finns ett samband mellan synliga förändringar i förmaken och hjärtrytmen.

En annan forskningslinje rör mycket korta flimmerepisoder, så kallade mikroflimmer. De som har dessa har kraftigt ökad risk att utveckla kliniskt förmaksflimmer.

Mikroflimmer och kliniskt förmaksflimmer

Under 2018-2019 analyserades data från upp till 30 dagar långa EKG-registreringar. Data från 26 000 långa EKG-registreringar visar att patienter med förekomst av mycket korta flimmerepisoder, så kallade mikro-flimmer, också har episoder av kliniskt förmaksflimmer (flimmer under minst 30 sekunder) vid förlängd registrering i 83 procent av fallen, och att episoder av kliniskt flimmer förekommer inom 72 timmar i 90 procent av fallen.

Därmed kan förlängd registrering efter upptäckt av mikroflimmer vara av värde.

Hitta personer med ökad risk

- För närvarande lämnas mikroflimmer utan åtgärd, men vår forskning visar att om EKG-registreringen förlängs med 72 timmar hos personer med flimmer, så upptäcks kliniskt flimmer hos cirka tre av fyra patienter.

Forskarna har också inlett ett arbete för att undersöka om 24-timmars-EKG och olika biomarkörer som finns i blodet kan användas för att identifiera patienter som löper hög risk att senare utveckla förmaksflimmer.

- Vår förhoppning är att forskningen ska leda till att vi kommer kunna hitta personer som löper ökad risk att utveckla förmaksflimmer och erbjuda insatser för att förhindra sjukdomsutveckling.

Text: Ulrika Juto

Fakta förmaksflimmer

• Förmaksflimmer är en folksjukdom och innebär att hjärtat slår oregelbundet. Det leder till att hjärtat inte kan pumpa blodet lika effektivt. När blodcirkulationen i hjärtats förmak försämras ökar risken för att det bildas blodproppar.
• Över tio procent av befolkningen som är över 75 års ålder är drabbade. De som har förmaksflimmer löper ökad risk för stroke, demens, hjärtsvikt och för tidig död.
• Den främsta behandling går ut på att förhindra blodproppar. Förr behandlades patienter med warfarin. I dag är så kallade NOAK-läkemedel vanligare.
• I vissa fall görs elkonvertering, det innebär att man sövs och får en elstöt i bröstkorgen. Syftet är att återställa den normala rytmen. Det innebär att patienten sövs och får en elstöt genom bröstkorgen. Syftet med elbehandlingen är att återställa hjärtats vanliga rytm men har man haft flimmer en längre tid kan det vara svårt att återställa hjärtrytmen. Då kan läkemedel ges som dämpar hjärtats rytm. 

Källa: 1177