Yttrande över slutbetänkandet Ansvarsfull hälso- och sjukvård (SOU 2013:44)
Riksförbundet HjärtLung, tidigare Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund, har beretts möjlighet att lämna synpunkter över slutbetänkandet Ansvarsfull hälso-och sjukvård (SOU 2013:44) med diarienummer S2013/4872/FS.
Vi är en intresseorganisation med över 40 000 medlemmar som arbetar för att personer med hjärt- och lungsjukdomar och deras närstående ska kunna leva ett så bra liv som möjligt. Vi slår vakt om en god hälsa och en vård på lika villkor, oavsett var i landet människor bor.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen är målet en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Den som har störst behov av hälso- och sjukvård ska ges företräde. Här vill vi framhålla att det är mycket angeläget att se till behoven hos dem som inte är starka nog att hävda sin egen rätt till vård. Och att vården är jämlik oavsett var i landet man bor.
Vi ställer oss positiva till den nya lagen – lagen om organisation av hälso- och sjukvårdsverksamhet. Organisationslagen blir som vi uppfattar det tydligare och bättre strukturerad än HSL. Det nationella perspektivet över hälso- och sjukvårdsverksamheten förtydligas.
Det är bra att begreppen huvudman och vårdgivare definieras och att ansvarsfördelningen mellan olika aktörer i hälso- och sjukvården förtydligas.
Utredningen konstaterar att det finns skillnader i den hälso- och sjukvård som ges och belyser det ur tre perspektiv; regionalt-, system- och individperspektiv. Riksförbundet HjärtLung har under många år gjort egna undersökningar kring hjärtrehabilitering på landets sjukhus och kunnat konstatera att vården inte är jämlik. Samma diagnos eller tillstånd kan behandlas olika beroende på bostadsort. För patienten kan det handla om att ha ren tur för att få en fullvärdig vård.
Våra medlemmar med KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, informerar oss om hur olika lång tid det tar att få diagnos beroende på var i landet man bor. Eller hur olika vården som erbjuds är.
Utredningen konstaterar att ojämlikheten varierar i det personliga mötet mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal. Vi vet med utgångspunkt från våra medlemmars erfarenheter att detta stämmer. Vi ser skillnader i hur kvinnor och män bemöts och vi ser att socioekonomiska faktorer har stor betydelse i bemötandet. Det är bra att utbildning om diskriminering och likvärdig vård bör ingå i den grundläggande vårdutbildningen. Lika viktigt menar vi att det är att kontinuerligt föra diskussioner kring detta i personalgrupperna för att hålla kunskapen levande.
Alla oavsett funktionsnedsättning och bostadsort ska ha tillgång till en god och likvärdig vård. Utgångspunkten måste vara hela människan och att var och en får vård utifrån sina behov.
Vi delar utredningens uppfattning att Patientnämndernas erfarenheter måste tas till vara i större utsträckning i styrnings- och ledningsperspektiv.
Riksförbundet HjärtLung
Inger Ros
Förbundsordförande
Christina Fjellström
Tf förbundssekreterare